Månad 1,  April 

Dem två första veckorna i en "graviditet" så är man faktiskt inte gravid, men dem räknas ändå (fråga mig inte varför). Men redan innan jag visste att jag var gravid så misstänkte jag det då jag för första gången i mitt liv fick halsbränna. Jag visste att det är ett vanligt gravidbesvär men jag har aldrig någonsin haft det innan så det gjorde att jag fick upp hoppet om att vi kanske hade lyckats, jag avstod från alkohol och energidrycker samt började äta frukost redan innan vi tog testet då jag hoppades på att jag var gravid.
   

Två dagar innan vi fick reda på att vi ska bli föräldrar<3

Månad 2, Maj

I vecka 5 så visade graviditetstestet positivt (!) och det var även nu som kroppen reagerade ordentligt. Jag märkte att hungern kickade in, jag behövde äta för att inte få halsbränna eller illamående, jag började även ösa salt på all mat samtidigt som jag började bli petig med vad jag ville äta. Förut har jag aldrig riktigt brytt mig men nu helt plötsligt så kunde det spela väldigt stor roll. Vecka 6 var då tröttheten slog till, jag satt som en zombie mestadelen utav dagarna och försökte låtsas att allt var lugnt. Jag orkade inte prata med någon för jag lyckades knappt hålla fokus på vad andra sa, allt var helt plötsligt otroligt ansträngande. Men så tidigt i en graviditet så måste man ju låtsas som ingenting eftersom man inte berättar för någon då. Från den 19:e maj (sista dagen i vecka 7) så blev jag sängliggandes pga illamående och yrsel, jag fick knappt i mig mat och orkade inte lämna sängen.

När doktorn fick mina provsvar senare så fick jag reda på att mycket av att jag mådde så dåligt hade med att min sköldkörtels funktion hade sjunkit ganska mycket, han sa att han inte ens behövde fråga hur jag mådde för att han såg det på provsvaren. Det var faktiskt lite skönt att höra för jag kände mig verkligen som världens svagaste människa, massor av kvinnor klarar ju detta hur bra som helst, medan jag bara ligger helt utslagen. 

Månad 3, Juni 

Jag var i princip helt sängliggandes från vecka 8 till vecka 12, det fanns väl några få dagar som var lite bättre, men usch vad dåligt jag mådde. Det började vända vid midsommar, så vi lyckades faktiskt ta oss till ett midsommarfirande då vi äntligen fick berätta för våra vänner att vi väntar barn. Så mycket kärlek

Jag mådde som sagt lite bättre, men behövde äta som minst var tredje timme för att må hyffsat bra samt så vilade jag med jämna mellanrum under dagarna.

Sista veckan i Juni så gjorde vi det första ultraljudet, KUB-testet. Jag var helt överexalterad, kan det verkligen vara någon där inne? Visst hade jag symptom och gravidtestet visade positivt, men det går ändå inte att förstå. Jag var även övertygad om att jag skulle bryta ihop, men det gjorde jag inte, utan när vi väl var på plats så blev jag bara helt fascinerad.

Där va lilla bebisen, och den hoppade och snurrade och allt möjligt, jag kunde inte släppa blicken från den. Det var helt magiskt, framförallt så var det på riktigt, och viktigast av allt så hade vi nu klarat av den första trimestern då de flesta missfall sker och vår lilla bebis mådde jättebra! <3