Nu börjar det dra ihop sig, jag är beräknad om 2 dagar och jag bara sitter och väntar på att något ska hända! Kroppen har börjat ge signaler att saker är på gång, vilket är sjukt läskigt, men på något sätt så är jag förväntansfull. Jag tror att jag fortfarande är i förnekelse för jag tycker att jag borde vara skitskraj men det är jag inte. Både jag och Gustav känner oss lugna så jag tror egentligen att vi bara inte förstår, total förnekelse dvs 🙈