Hemfärd! =D

Det är så konstig känsla att få åka hem, det känns som att någon ska stoppa en i dörren och säga att nej nej, bebisen stannar här. Vi var så försiktiga och så nervösa, vi kollade alla bälten typ 10 gånger, och jag har aldrig varit med om någon som kört så försiktigt som Gustav gjorde hem från BB. Det kändes också som en evighet hem, det var så många tankar och känslor som snurrade. Hur skulle det kännas att komma hem med det här lilla knytet och påbörja det som nu var vårt nya liv som en familj? Men mest av allt ville jag få komma hem, duscha, byt kläder och sen lägga mig i vår egna säng och gosa med vår lilla bebis <3
 
Stolt Mamma!
 
 
Åka-hem-fin tjej <3 (samma outfit som Kusin Zoe)
Hon somnade redan innan vi kommit in i bilen
Pappa får bära då mamma är livrädd för att halka. 
Påväg hem!
Magiskt väder påvägen hem också <3
Och så hade våra familjer varit och lämnat massa fint och gott till oss, Ni är världsbäst! <3

Månad 9 - Jul och nyår!

Nu senaste månaden så har det varit både jul och nyår samt att vi har hunnit flytta! Jul och Nyår har varit lugna men väldigt lyckade! Julen spenderades hemma hos mina föräldrar och juldagen hemma hos Gustavs föräldrar. Massa god mat, fina presenter men framförallt Julstämning och att få umgås hela familjen. Tyvärr så va vi inte ute på landet något då vi kände att bebisen kan komma när som helst och vi vill inte vara för långt ifrån sjukhuset. Så Gustavs föräldrar var hemma på juldagen istället så firade vi här i "stan". Men nästa år ser jag fram emot att få vara på landet i mellandagarna igen. (null)

På nyår så hade våra vänner styrt upp ett firande i en lokal i Sundbyberg, så där blev det trerätters samt massa lekar och ståhej. Vi hade otroligt trevligt och jag orkade ända fram till halv 2 (!) Älskar att få omringa mig med mina vänner❤️ Tyvärr har jag bara en bild från kvällen 😕 (null)


Första tre månaderna som Gravid

Månad 1,  April 


Dem två första veckorna i en "graviditet" så är man faktiskt inte gravid, men dem räknas ändå (fråga mig inte varför). Men redan innan jag visste att jag var gravid så misstänkte jag det då jag för första gången i mitt liv fick halsbränna. Jag visste att det är ett vanligt gravidbesvär men jag har aldrig någonsin haft det innan så det gjorde att jag fick upp hoppet om att vi kanske hade lyckats, jag avstod från alkohol och energidrycker samt började äta frukost redan innan vi tog testet då jag hoppades på att jag var gravid.
   

Två dagar innan vi fick reda på att vi ska bli föräldrar<3
 

Månad 2, Maj


I vecka 5 så visade graviditetstestet positivt (!) och det var även nu som kroppen reagerade ordentligt. Jag märkte att hungern kickade in, jag behövde äta för att inte få halsbränna eller illamående, jag började även ösa salt på all mat samtidigt som jag började bli petig med vad jag ville äta. Förut har jag aldrig riktigt brytt mig men nu helt plötsligt så kunde det spela väldigt stor roll. Vecka 6 var då tröttheten slog till, jag satt som en zombie mestadelen utav dagarna och försökte låtsas att allt var lugnt. Jag orkade inte prata med någon för jag lyckades knappt hålla fokus på vad andra sa, allt var helt plötsligt otroligt ansträngande. Men så tidigt i en graviditet så måste man ju låtsas som ingenting eftersom man inte berättar för någon då. Från den 19:e maj (sista dagen i vecka 7) så blev jag sängliggandes pga illamående och yrsel, jag fick knappt i mig mat och orkade inte lämna sängen.


När doktorn fick mina provsvar senare så fick jag reda på att mycket av att jag mådde så dåligt hade med att min sköldkörtels funktion hade sjunkit ganska mycket, han sa att han inte ens behövde fråga hur jag mådde för att han såg det på provsvaren. Det var faktiskt lite skönt att höra för jag kände mig verkligen som världens svagaste människa, massor av kvinnor klarar ju detta hur bra som helst, medan jag bara ligger helt utslagen. 


Månad 3, Juni 


Jag var i princip helt sängliggandes från vecka 8 till vecka 12, det fanns väl några få dagar som var lite bättre, men usch vad dåligt jag mådde. Det började vända vid midsommar, så vi lyckades faktiskt ta oss till ett midsommarfirande då vi äntligen fick berätta för våra vänner att vi väntar barn. Så mycket kärlek


 

Jag mådde som sagt lite bättre, men behövde äta som minst var tredje timme för att må hyffsat bra samt så vilade jag med jämna mellanrum under dagarna.


Sista veckan i Juni så gjorde vi det första ultraljudet, KUB-testet. Jag var helt överexalterad, kan det verkligen vara någon där inne? Visst hade jag symptom och gravidtestet visade positivt, men det går ändå inte att förstå. Jag var även övertygad om att jag skulle bryta ihop, men det gjorde jag inte, utan när vi väl var på plats så blev jag bara helt fascinerad.



 

Där va lilla bebisen, och den hoppade och snurrade och allt möjligt, jag kunde inte släppa blicken från den. Det var helt magiskt, framförallt så var det på riktigt, och viktigast av allt så hade vi nu klarat av den första trimestern då de flesta missfall sker och vår lilla bebis mådde jättebra! <3


Janina Lindeberg

En blogg för att minnas <3

RSS 2.0