Jag har gråtit förr av lycka, men aldrig så mycket som jag grät tisdagen den 2 maj 2017. 

Jag är Gravid!

Helt sinnessjukt och helt ofattbart. Jag bröt ihop direkt, verkligen störtbölade samtidigt som jag skrattade. Gustav som själv var helt chockad, höll om mig och försökte lugna, men jag kunde inte sluta gråta. Till slut får jag ur mig "mamma, jag vill till mamma". Plötsligt blev man själv barn igen, men det kändes som att mamma var den enda som kunde förstå. Så vi hoppar in i bilen och åker till mamma, helt oannonserade, bara kliver in när hon och Toni äter middag. Jag får inte ur mig ett ord utan börjar störtböla igen bara jag får ögonkontakt med henne. Mamma och Toni fattade ingenting eftersom jag står där och gråter samtidigt som Gustav står bakom mig med världens leende. Jag tror jag viftade lite med gravidtestet och fick till slut ur mig "jag är gravid" och sen grät och skrattade nog alla. 

 Den lycka jag fått uppleva och dela bara under första delen av graviditeten har varit helt underbar. Att få berätta för speciellt familjen och sen sina vänner, hjärtat har typ brustit av lycka och kärlek. Vi har fått så otroligt mycket kärlek från alla runtom och jag är så otroligt tacksam för att vi har så många som bryr sig så oerhört mycket. 

Så jag vill bara säga Tack